Den gyllene regeln

Predikan Kanalkyrkan Sandviken söndag 6 september av Hans Andreasson. Temat för söndagens gudstjänst var ”Medmänniskan” och följde kyrkoårets ordning för den 13:e söndagen efter trefaldighet med evangelietext enligt tredje årgången från Matteus evangelium, kapitel 7, vers 12.

I en tid när kunskap om kristen tro och vad den kristna kyrkan står för minskar i samhället, är det kanske ändå några saker som ändå kan anses vara allmänt känt. Med risk för att du som läser detta inte känner till just detta, tänker jag här på ”Den gyllene regeln”, en av de mest kända texterna från Bibeln. Jag läser den från Matteus evangelium, kapitel 7, vers 12:

Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”

Den gyllene regeln är allmänmänsklig och talar om något alla människor kan ta till sig, förstå och agera efter. Det kan handla om att bemöta andra som en själv vill bli bemött. Det kan gälla att behandla andra som en själv vill bli behandlad.

Några exempel kan väl anses vara klassiska i vårt samhälle. Det kan vara att vänta i kön och inte försöka tränga sig före. Det kan vara att svara vänligt när någon tilltalar en. Det kan vara att ställa upp när någon frågar efter hjälp.

Den gyllene regeln ger intryck av att vara universell, inte bara för det svenska samhället. Den är något varje anständig människa förväntas följa och leva upp till. Den är grunden för ett fungerande samliv i familj och samhälle, om det så är i New York, Rom eller Bangkok.

Ändå är Jesu ord en del av Bergspredikan, där han spetsar till tidigare uttryck och radikaliserar förväntningarna på det vi kallar Himmelriket. Det finns ett judiskt uttryck från samma tid som säger: ”Allt vad du inte vill att människor skall göra mot dig, det skall du inte heller göra mot dem.” Det kan låta lika, men det är en sak att passivt låta bli att göra ont och en helt annan att aktivt göra gott.

I Bergspredikan finns exempel på Himmelriket som att vända andra kinden till, att gå en extra mil utöver det som krävs och att ge bort kläder en själv behöver i en viss situation. Det talar om ett annat sätt att vara, det som den kristna kyrkan identifierar som Himmelriket.

Den som aktivt prövar att försöka leva efter den gyllene regeln kommer snart att finna att den inte är så lätt att efterleva som en kanske hade tänt och önskat. Vi måste fråga oss om räckvidden: Ska jag göra gott mot uppenbart vårdslösa och onda människor? Var drar jag gränsen för mina möjligheter?

På Jesu tid ställdes samma fråga: ”Vem är min nästa?” Eftersom alla visste svaren kontrade då Jesus med att berätta liknelsen om den barmhärtige samariern, där denna samarier visade en barmhärtighet en annars hade kunnat vänta sig från personer som skulle framstå som goda etiska förebilder, men inte gjorde det.

Längre tillbaka i Gamla testamentet ställdes frågan: ”Ska jag ta vara på min broder?” Den gäller också idag, är det jag eller är det statens uppgift? Har jag en moralisk skyldighet bortom ”jag-mig-mitt”?

Frågan om den gyllene regeln blir särskilt svår i ett samhälle som byggts upp på en kristen grund, men som nu i över 100 år gjort mycket som i praktiken förnekar och förringa detta. Den gyllene regeln har plockats bort till förmån för någon slags ”allmän välvilja”. Sverige sticker ut i världen vad avser synen på kristendomen men förutsätter i sitt samhällsskick att medborgarna ska uppföra sig som om de fortfarande bärs av dess värderingar, vilket de i stora stycken ännu gör.

Två exempel kan gälla för detta. Under veckan fortsatte diskussionerna kring skjutningar i kriminella grupperingar. För unga män utan nödvändiga språkkunskaper blir skolan svår, utan skola blir det svårt att få ett jobb och utan jobb blir det svårare med familjebildningen. Då är det lättare att välja den kriminella vägen, om inte värderingarna är där från början.

Detsamma kan gälla om övervåldet i ungas relationer. Det kan sammanfattas i textraden: ”hur ska jag kunna finna någon att älska om det inte finns någon som vet hur man älskar tillbaka?” Om unga aldrig får höra något så enkelt som den gyllene regeln, i någon form, hur ska en kunna förvänta sig andra förhållningssätt?

Du förväntas vänta i kön men idag kan den som har pengar gå före när det gäller det mesta. Du förväntas tala vänligt i mötet med människor men idag hyllas artister som använder helt andra språk och attityder. Du förväntas visa anständighet mot andra, men idag jublar folk inför ledare som uppenbart ljuger, smutskastar och gynnar sina egna intressen.

De flesta kan noga väga riskerna med sitt eget handlande. Det berättas efter domen i Danmark mot några unga svenska kriminella att de bröt ihop när de insåg att de trots sin ungdom skulle hamna i fängelse. Men bröt de ihop för att de själva skulle inom lås och bom eller för att de insåg att de hade släckt andra människors liv?

Hur återerövras det som uppenbart lämnats bort i processen mot ett ”bättre” samhälle. Inte för att allt var bättre förr, men var verkligen vårt största samhällsproblem att vi lärde barnen i söndagsskola och på scout om den gyllene regeln?

I kyrkan lyfter vi idag värdet av den okränkbara medmänniskan och förutsättningarna för vårt samliv i familj, samhälle och värld. Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”

• Dela