Ett nådens år

På kyrkoårets första söndag, i den fastetid vi kallar advent, möter vi berättelsen om Jesus från Nasaret. Den lilla adventsfastan förbereder oss inför julens mysterium, att Gud kommer oss till mötes. I fyra veckor möter vi olika sidor som pekar fram emot uppenbarelsen.

Denna första söndag är det två berättelser som står i centrum. De är alla tagna längre fram i Jesu aktiva liv, men har det gemensamt att de sammanfattar själva essensen i hans uppdrag och hans berättelse om Guds rike. Att han rider in i Jerusalem på en åsna istället för en segrarens stridshäst är en symbol för det rike som är av ett annat slag. Andra årgången lyfter fram en del av Jesu samtal med Pilatus, där det så tydligt framgår för alla inblandade att Jesu verk inte handlar om ett politiskt maktövertagande.

Nu på söndag, i tredje årgången, möter vi det som ibland kallats för Jesu programförklaring. Han ställer sig i den profetiska tradition som värnar de utsatta i det israeliska folket, men som Jesus lyfts till att gälla alla folk i hela världen. Härifrån hämtas söndagens tema om ett “nådens år från Herren”.

Hur förstår vi detta i vår vardag? Enklast gör vi det genom att söka oss till sammanhang där de fattiga får ett glädjebud, de fångna sin befrielse, de blinda sin syn och de förtryckta sin frihet. Detta finns nära denne Jesus från Nasaret som kyrkan kallar Kristus.

// Hans Andreasson