När vi tänder det fjärde adventsljuset träder Maria, Jesu moder, i förgrunden. Profeternas tid är förbi, deras inflytande ska minska. Nu är det en ny “generation” som ska ta vid.
Maria är en av Jesu lärjungar, samtidigt som hon är hans mor. Det här skapar givetvis alldeles särskilda förutsättningar, något som det inte krävs särskilt stor inlevelseförmåga för att förstå. I Bibeln markeras detta särskilt med förekomsten av särskilda sändebud, änglar, som ger oss en uttydning av det som sker. Maria ska föda en son med namnet Jesus.
I tredje årgångens evangelietext förstärks dock sambandet mellan Maria och hennes äldre släkting Elisabet. genom mötet dem emellan knyts de två kvinnorna samman, men också deras söner: Johannes och Jesus. Sambandet blir ännu tydligare av ängelns budskap till Elisabets man Sakarias och med tanke på att de lovsånger som alla de berörda stämmer upp.
Lovsångerna till Gud, som har sin plats i kyrkoåret på just fjärde advent, har fått en särskild plats i kyrkans liturgiska liv. De används i tidegärdens böner för morgon och kväll, där de beskriver Guds frälsningsplan genom Jesus. Det finns en mening med Sonens människoblivande som ännu väntar på att bli uppenbarad.
Så får vi betrakta vår adventsljusstake och de fyra ljus som nu fyllts med mening: Kristi ankomst, profeternas arv, Johannes döparens gärning och Marias lovsång och glädje. Tillsammans bär detta vittnesbörd om det största av under som nu väntar på att uppenbaras. Gud håller sina löften och i den rätta tiden ska allt bli synligt för hela världen.
// Hans Andreasson