På söndag firar vi Kyndelsmäss i Kanalkyrkan. Det blir en riktig mässa i år också då det är första söndagen i månaden då vi normalt firar nattvard. Av gammalt var detta en söndag då ljus delades ut i församlingen att ta hem. Fram till liturgireformen 1772 firades Kyndelsmäss den 2 februari, nu firas den söndagen efter, om då inte redan fastlagen inletts.
Med denna söndag avslutas den så kallade julkretsen, tiden som inleddes med advent och med julfirandet som centrum. Julkretsen har fokus på Jesus Kristus, det ljus som skiner i mörkret, Guds frälsning till den värld Gud älskar. Berättelsen om Jesus står i centrum, det som pekar fram mot födelsen, inkarnationen, och vad Jesus sa och gjorde. Det kallas i kristen tro för ”den särskilda uppenbarelsen”. Tematiken återkommer under påsktiden som inleds den kommande söndagen, men då präglat av påskens händelser.
Just denna söndags evangelietext innehåller en av Jesu liknelser. Det är en del av det Jesus undervisade eller utmanade omgivningen med när han talade om Guds rike. Med Guds rike förändras förutsättningarna i världen på ett sätt som förändrar vårt sätt att vara och tänka. Det börjar här och nu i detta livet men kommer från och återvänder till det Guds rike som är av ett annat slag.
Jesu liknelser utgör en litterär genre som vi inte utan vidare använder idag. Ofta tänker vi dem som trevliga bilder ur vardagen som ska hjälpa oss att förstå vad Jesus vill få fram. Som i liknelserna om sådden på åkern eller surdegen i baket. Det är lätt igenkännbart och lätt att ta till sig, även för oss i vår postmoderna tid 2000 år senare.
Men Jesu liknelser har ofta en oväntad avslutning som vänder upp och ner på våra enkla föreställningarna. Deras funktion är subversiv i bemärkelsen att de får oss att tänka om. De skenbart enkla bilderna innehåller helt oväntade slut som skapar en retorisk vändning. Vi ställs inför ett alternativ som vi inte hade tänkt oss. Det skapar en känsla av hopp: världen kan vara annorlunda för det finns människor som handlar annorlunda.
Så är det ofta med Guds rike och genom liknelserna blir det extra tydligt. Det kan vara den förste som blir sist eller den rike som skickas tomhänt bort. Med Jesu ankomst förändras världen på en rad sätt, och kanske är det sådant vi längtar efter mer än något annat, när ofred och ofärd står vid dörren.
Välkommen att ta del i Kanalkyrkans kyndelsmässfirande på söndag!
// Hans Andreasson