I Trettondedagstiden fortsätter kyrkan att berätta om Jesu liv och verk. Barnet som föddes i Betlehem, snickarsonen som döptes av Johannes i Jordan, börjar nu sitt kallelseverk. Jesus sänds av Fadern i världen i den heliga Andens kraft. Den sanna människan vandrar mitt ibland oss och visar oss på vem Gud är. Guds rike är nära och vi bjuds in att vara en del av det.
Men hur går det till rent praktiskt? Det är nämligen tre ganska spretiga bibeltexter som samsas om utrymmet denna söndag. Man kan ana en betoning av vatten och källa, men bara ganska flyktigt. Vid den första scenen dyker Jesus upp på ett bröllop, vid den andra finns han vid en brunn i Samarien. Det sker saker som får människorna på plats att notera att “det är något särskilt med Jesus”.
Årets evangelietext kopplar tillbaka till Johannes. Kanske har du inte tänkt på det, men även Johannes har svårt att tro att Jesus skulle vara den som alla väntat på som den kommande befriaren, Messias. Från fängelset sänder han bud och ber om tecken som ska hjälpa honom att tro. Liksom Johannes sker något med kvinnan som möter Jesus vid brunnen i Sykar och människorna som var med på bröllopet i Kana.
Kanske är det där också vi får gå i vårt sökande. Liksom allt annat i skapelsen är vi beroende av olika saker för våra liv. Det kan vara det vi ibland kallar för basala saker som mat, vatten, värme och skydd, men minst lika mycket det som ger livet mening, berättelser och sammanhang. Konsten brukar ofta vara att hitta såväl källan som sammanhanget som gör livet just till liv och inte bara en transportsträcka.
I kyrkan vänds nu blickarna tydligt mot Jesus. Liksom de första människorna som såg vad han gjorde och försöker lägga pusslet, börjar konturerna av en annan värld att göra sig synlig. Det finns ett annat perspektiv, ännu ganska svårt att klä i ord, men det möter tydligt vår längtan. Om det handlar vår gudstjänst här i Kanalkyrkan kommande söndag. Ingen människa kan ge en annan människa det vatten som släcker törsten efter livet, men vi vill visa var vi började vårt sökande.
Välkommen med!
// Hans Andreasson