Stallet är för mig en ikon för julens under: att Gud blev människa och tältade bland oss – för att variera inledningen av Johannesprologen. Gud bor bland oss genom Jesus Kristus – sann Gud och sann människa. Detta är en salig blandning av det som under antiken sågs som raka motsatser, en syntes som omöjliggjordes av själva definitionen av vad det var att vara Gud och vad det var att vara människa.
När jag betraktar ikonen stallet ser jag skapelsen och Skaparen. Ofta är stallet placerat ”mitt i naturen” i Guds skapelse. Ofta representerat av växter och djur, tamdjur och vilda djur. Närheten till skapelseberättelsen är tydlig. Stjärnan står för kosmos, den större världen, medan stallet står för det av människan formade. Som medskapare inrättar människan sin värld utifrån det Gud skapar.
Stallet är från början öde och tomt, men dit dras efterhand en skara människor. Josef och Maria får mig att tänka på de första människorna, mannen och kvinnan, Adam och Eva om du så vill. Jorden uppfylls också av mänskligt liv, i all dess brustenhet.
Till detta stall dras den mest osannolika grupp av människor. Det är de unga i början av sina liv, representerade av herdarna. Dit kommer också människor i slutet av sina liv: de vise männen. De unga kommer nära ifrån, de andra långväga. De unga tillhör egendomsfolket Israel, de äldre får räknas som gäster och främlingar. De unga saknar rikedomen men kommer med det de har, de äldre frambär synnerligen kostsamma gåvor.
I själva centrum placeras vi gärna Jesusbarnet i krubban. Det är en ringhet och fattigdom, ändå är det tillvarons centrum, allt värt att sträva mot finns där. I min egen krubba har jag tre stavar, en för en herde, en för Josef och en i reserv. I vår krubba är den aldrig reserv, den lägges vid Jesusbarnet, den gode herden som ska valla människorna likt fåren som följt sina jordiska herdar till Betlehem.
Det är också dessa människor, de rika och de låga, som på olika sätt ska föra budskapet ut över världen, samtidigt som Maria begrundade allt detta i sitt hjärta. Det är också det vi får göra i denna ikon om skapelsen, Skaparen och den nya skapelsen, den andre Adam, den sanna människan, Guds väsens avbild, världens Frälsare.
God Jul och välkomna till julottan i Kanalkyrkan på söndag!
// Hans Andreasson
