Att bli och leva som en kristen 15 – Kristi Konungens dag
Publicerat 17 november, 2026
På kyrkoårets sista firningsdag handlar texterna om Kristi återkomst och den yttersta domen. Redan när jag inledde min tjänstgöring som pastor fann vi temat svårt att hantera. I tider då något som skrivs eller sägs skulle kunna göra någon kränkt, är den oreflekterade bilden av den yttersta domen kanske det allra svåraste det överhuvudtaget går att prata om. Mer skrämmande får man leta efter.
Jag vill då påminna om det jag skrev inledningsvis om hur vi måste göra om vi ska läsa Bibeln, en snart 2.000 år (eller mer) gammal text. Vi behöver lära oss att tolka texterna, och i detta fall inte låta rädslan eller känslan av att vara kränkt kortsluta oss och lämna oss fulla med känslor av varierande slag. Kan vi inte tala om det som är svårt kommer det tyvärr att fortsätta vara kvar i våra sinnen och i världen utanför.
Kyrkolagen 1686, mitt i den lutherska ortodoxin, bestämdes det att varje kyrkoår skulle avslutas med en predikan över Matteus 25:e kapitel. Sedan drygt 100 år bekräftas ordningen i vår evangeliebok, en tradition som funnits i både Sverige och Finland under hundratals år. Det ska handla om Kristi återkomst i härlighet, den som kom nära som vår Frälsare och nu också som vår Konung.
Markus och Lukas eskatologi – tal om en kommande, särskilt prövande tid – har hos Matteus utvecklats till ett särskilt tal som sträcker sig över två kapitel (24 och 25). Här talar Jesus till sina lärjungar i liknelser, ett sätt att lyfta viktiga frågor genom att hämta vardagliga bilder men låta personerna i liknelsen agera på oväntade sätt. Det visar att Himmelriket är av ett annat slag än vi kanske hade väntat oss.
Talet om en rättvis domstol – i en tid när den starkes rätt är dominerande – är ett glädjebud för den som varken med pengar, politik eller våldskapital kan hävda sig. Det kan gälla folkrätt eller vanliga människors meningsskiljaktigheter. Ett ännu starkare glädjebud är att den som dömer är partisk till människans fördel. Att ha Jesus på sin sida i domstolen skapar helt andra förutsättningar, särskilt mot dem som anklagar en falskeligt.
När Kristus kommer som Konung kommer världen som vi anade och som vi hoppade på att återupprättas på ett sätt som vi inte kan överblicka idag. Vi kanske kan ana om vi drar ut tangentens riktning. Det handlar om att de destruktiva makterna måste vika och att döden görs om intet. Det är att saker och ting återgår till sitt tänkta normaltillstånd: I Genesis benämnt som Eden. Särskilt för den som förföljts och dödats för sin tros skull framstår detta som tydligast i avslutningen av Uppenbarelseboken, men också vi andra får ta del i den stora festen. Bibeln börjar i en trädgård men avslutas glädje och lovsång i den himmelska staden.
Döden gör mig icke häpen.
Ändock är han faselig.
Ty han är av Kristus dräpen
Och kan icke skada mig.
Domen fruktar jag väl stort.
Efter jag har illa gjort,
Men den trösten jag ej glömmer,
Att min Broder Jesus dömer.
(Lasse Johansson)
Vänligen,
Hans