Vi lär oss tidigt att prioritera: att ta ansvar för tiden, våra relationer och våra uppgifter i samhälle och arbetsliv. Genom att vara en del i något större, som klassen i skola eller patrullen på scouterna, inser vi att det finns saker som hänger på oss. Att bli tillfrågad för olika förtroendeuppdrag, att uppleva sig behövd och uppskattad på jobbet, allt detta har grundlagts i tidiga år och blir en del av vilka vi är.
Men varför släpper då plötsligt Maria allting och sätter sig lugnt och lyssnar till Jesus, när Marta får göra allt det praktiska? Lukas berättar om hur Jesus kommer in i en by, blir hembjuden och stannar hos dem. Antagligen är det någon form av måltid som är på gång att förberedas. Att visa gästfrihet är en viktig dygd i många kulturer, då som nu. Jesus kommer också att bli mycket god vän med systrarna och deras bror Lasaros.
Det är svårt att översätta texten i konventionella kvinnoroller och feministiska anspråk på ett rätt agerande, i olika tider har det dessutom varierat. Marta är handlingskraftig, Maria nästan undfallande: tyst inför sitt brott mot dåtidens förväntningar. Jesus kanske tillrättavisar Martas kontrollbehov eller en stressad kvinnas desperation av att inte kunna leva upp till förväntningarna. Vilket som vet vi inte.
Hos Lukas brukar centrum i texterna, av vilka festen och måltidsgemenskapen intar en särställning, innebära att Jesus vänder upp och ner på gängse konventioner. Tillämpar vi denna tolkningsprincip öppnar Jesus för nya sätt att förhålla sig, det behöver inte nödvändigtvis stämma in på vår tids behov av markeringar. Till saken hör också att Marta, enligt Johannes, är en av de första lärjungarna till Jesus som gått till att se honom som världens frälsare, inte bara en viktig rabbin.
Söndagens tema, ”ett är nödvändigt”, lämnar alltså en stor tvetydighet vad detta ena då handlar om. Traditionellt handlar det om att lyssna till Guds ord. Det kan vara att prioritera söndagens gudstjänster, den dagliga bibelläsningen eller bönerna under olika tider under dagen. Kan vi tänka oss det som en kraftkälla inför dagen som kommer, att börja och avsluta dagen och veckan i medvetande om varför vi ytterst finns till och vad all vår strävan inordnas under?
Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär, varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig, varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.
(Lina Sandell)
Vänligen,
Hans
