Mitt i fastan infaller bebådelsen, jungfru Marie möte med ängeln Gabriel. Det kan kännas lite udda, att plötsligt återvända till julens glädjebudskap mitt i fastan. Kyrkohistoriskt har den därför också ibland haft annan placering under året, just av det skälet. Men denna Mariadag fungerar väl i samband med fastetiden.
I Marie bebådelse knyts löfte och fullbordan samman. Det handlar om kvinnor och män som handlat efter Guds löften och fått se hur det sedan gick i uppfyllelse. Marias roll får därför också en avgörande betydelse för passionen, om den som önskar fördjupa sig i detta kan med fördel söka upp och läsa de texter som finns om henne ända fram till Apostlagärningarna.
Här förenas två centrala kristet unika teman: inkarnationen och passionen. Gud visar sin kärlek till världen genom att bli människa i Jesus Kristus och att göra Guds vilja ända till döden på korset. Om detta sjöng den tidiga kristna kyrkan, det sammanfattas också i en av den kristna kyrkans viktigaste texter, Magnificat som läses i kvällsbönen. Det sammanfattar Guds frälsningsplan och goda vilja, då löftet som gavs nu uppfylls:
Då sade Maria:
»Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.«
(Luk 1:46—55)
Vänligen,
Hans
