Kristi himmelsfärds dag avslutar Jesu jordiska gärning. Händelsen i sig beskrivs kort hos Markus och Lukas, men är utförligast beskriven i Apostlagärningarna. Efter ett avslutande förmaningstal lyfts han ur deras åsyn och ”två män i vita kläder” beskriver fortsättningen. Såsom han lyfts ur deras åsyn ska han också en gång återvända. Genom att inta platsen på Faderns högra sida har han återvunnit den härlighet han avsade sig när han blev människa. Skillnaden mellan då och nu är den erfarenheten: Jesus är sann Gud och sann människa, utan åtskillnad, utan sammanblandning.
Till dess att Jesus återkommer i härlighet får de också ett uppdrag, en missionsbefallning. Med lite olika teologiska betoningar ges lärjungarna i uppdrag att fortsätta det verk som Jesus påbörjat. Jesu plats är nu på Faderns högra sida, lärjungarnas i denna vår värld. De ska genom vittnesbörd, tjänst och gemenskap möta människor från hela världen, oavsett etnicitet, gender, social klass eller politiska omständigheter. I centrum står Guds rike, det som Jesus kom till världen och visade på., ett Rike av ett annat slag.
Men för att göra det behöver lärjungarna både riktning och kraft. Den tydligaste ledtråden till detta får vi om vi läser Lukas evangelium parallellt med Apostlagärningarna, också det i inledningen kopplat till Lukas. Här framträder en bild: det Jesus gjorde under sin tid på jorden gör också lärjungarna i den tidiga kyrkan. Steg för steg kan man följa detta parallella skeende fram till Apostlagärningarnas sjunde kapitel och Stefanos martyrium. Den som ger riktning och kraft är det som förenar: den heliga Anden.
Johannes, som saknar detta upplägg, förklarar detta i Jesu avskedstal (som vi tidigare berört). Både i det fjortonde och det sextonde kapitlet tala om en särskild Hjälpare som ska förbli hos lärjungarna, påminna dem om riktningen med vad Jesus gjorde och ge dem kraft att fortsätta uppdraget. Det handlar om sanning, dom över ondskan och skapelsens återställelse. Lärjungarna återvände nu till Jerusalem och väntade i gemensam bön på Hjälparens ankomst.
I kyrkan firas detta på söndagen före pingst, en slags kort bön- och fasteperiod på tio dagar innan pingstdagen, kyrkans tredje stora firningsdag. Denna dag präglas också av Paulus undervisning i Romarbrevets åttonde kapitel, med fokus på lärjungarnas barnaskap hos Gud, lidandets plats och den gudomliga kärlekens triumf: att ”varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:38—39).
Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån
för att döma levande och döda.
(Ur Apostoliska trosbekännelsen, andra artikeln)
Vänligen,
// Hans
