Så här långt har vi fått den nytestamentliga visionen av Jesus Kristus, den kristna trons centralgestalt. Vi har mött vittnesbörden från profeter, Johannes döparen och Maria, hans mor. Alla kunde de på olika sätt ge ett bidrag, ett vittnesbörd om ett Rike av ett annat slag och dess förgrundsfigur, Messias kom verkligen till världen, men inte som väntat – utan på ett helt annat sätt.
Detta är julens budskap, ett barn har fötts, men vem är då han? Söndagen efter jul kallades tidigare menlösa eller skyddslösa barns dag. Där får vi se de katastrofala konsekvenserna för barnen i trakten när kung Herodes, av rädsla för uppror, låter anställa ett folkmord. Kronologin haltar lite här, så det kanske är bäst att läsa hela sammanhanget i Matt 2 för att förstå bakgrunden.
Just här kommer maktkampen upp till ytan. Himmelriket eller Guds rike är av ett annat slag än de imperier som etableras genom ett övertag av något slag: militärt, ekonomiskt, politiskt eller kulturellt. Denna söndag finns därför texter om barnens plats i Guds rike, med frågor om storhet, om tillhörighet och om gemenskap.
Det är dock ingen romantiserad bild vi ser, vi tror inte att barnen är ”änglar” fram till puberteten eller när nu ”omsvängningen” sker. Men vi känner dem som beroende av oss vuxna, som föremål för en särskild omsorg från Gud och som medmänniskor vi särskilt behöver värna. Det är ingen tillfällighet att Jesus inkarnerades, tog mänsklig gestalt, i barnet Jesus.
Dagens bön:
Gud, du som i Jesus Kristus blev ett hotat och värnlöst barn,
Hjälp oss att se alla barn i världen och i kärlek till dem
leva och verka för ditt rike.
I Jesu namn, Amen.
Vänligen,
Hans
