Med bönsöndagen avslutas perioden mellan uppståndelsen och den kommande himmelsfärden (återkommer om den i nästa blogg). Vad som sker nu är att det sker en gemensam samling bland Jesu lärjungar inför den verklighet som väntar. När Jesus sa att han skulle gå före dit lärjungarna inte kunde gå nu, kanske man tänker på korset. Men man kan också tänka att det gäller att Jesus ska gå åter till Fadern, men att lärjungarnas plats är denna jord och den kyrka som förenar dem.
Inför denna omställning blir bönen den gemensamma samlingspunkten. I Apostlagärningarna beskrivs hur lärjungarna lägger stor vikt vid bön inför det som ska komma. Därför har det varit naturligt för den kristna kyrkan att avsluta påsksöndagarna med Bönsöndagen. Tilld enna söndag har det samlats exempel från Gamla testamentet med personer som varit med om viktiga skeden som en följd av bön. Från Nya testamentet samlas både undervisning om bönen som konkreta böner som formulerats.
Bönen framför alla andra är den vi kallar Herrens bön, Pater Noster eller Vår Fader. Grundtexten finns i två versioner, hos Matteus och hos Lukas, men det är den första, något utvecklad, som används. Den är gemensam för kristna över hela världen, i alla tider. Att be just den bönen i enskild andakt eller i gemensam gudstjänst visar på en ekumenisk tillhörighet med hela den samlade kristenheten. Bönen i sig förtjänar ett eget studium, men det lämnar jag just nu.
Bönsöndagen uppmanar oss: ”Be!” Vad vi ska be om och hur har varierat genom historien. Gemensamt är både nöden och nåden, att komma till Gud under livets alla förhållanden. Före liturgireformen 1772 följdes Bönsöndagen av ”gångedagar” då man rörde sig på fälten med bön för årets sådd och växt. I en tid där hungersnöd hängde över människors skuldror var det ett naturligt böneämne. På Tacksägelsedagen i oktober motsvaras den av tack till Gud för det vi får frambära i gudstjänsten som tecken på årets skörd.
Idag har vi fortfarande behov av föda, kläder, husrum och fred. Men det finns därutöver en mängd olika ”böneämnen”, som jag som läser vår bönetjänst får vädjan om varje vecka. Under de femton år vi hållit öppet har vi flera vädjanden om förbön i veckan. Det gäller ofta relationer och sjukdomar, speglande det människor känner som angeläget. Vi ber att Gud ska vända situationer som beskrivs och göra väl, att de som ber också ska kunna känna igen hur Gud berör och tacka för det.
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
(Herrens bön från Matteus avangelium 6:9—13)
Vänligen,
Hans
