Även om de inte är så många nuförtiden, finns det kvar övergångsställen när vi behöver korsa gatan. Det här kan vi tänka oss gäller våra egna liv. Vid skilda tillfällen i livet går vi från en identitet till en annan och manifesterar det på något sätt. När vi börjar skolan är ett tydligt övergångsställe, likaså när vi tar studenten. De flesta av oss minns väl vårt första arbete eller när vi mötte en vän som ville följa med genom livet. Det är inte alla givet, det finns många varianter på samma tema, men just de där tillfällena som förändrar vår identitet kan vi kalla livets övergångsställen.
Även för Jesus fanns det en rad övergångsställen. När vi nu går vidare in i söndagarna efter trettondedagen får vi vara med om flera. Att bli människa var givetvis kanske det allra största, men dopet i Jordan kom att bli det tillfälle då Jesus på ett mycket tydligt sätt insattes i det uppdrag som skulle bli hans. Ett tydligt kännetecken på centrala händelser i evangelierna är när samma berättelse återkommer i lite olika versioner i alla fyra evangelierna. Detta gäller med texterna för denna söndag: Jesus kommer till Jordan och blir döpt med Johannesdopet. En treenighetsformel konkretiseras med Anden som sänker sig över Jesus och Fadern som bekräftar Jesus som sin utvalde Son.
Efter detta går Jesus in i sin kommande verksamhet: att med ord och handling visa på Guds rike, ett rike av ett annat slag än det världen ditintills skådat. Dopet är så viktigt att det kommit att bli vägledande även för den kristna kyrkan. Det är på dopets grund den kristna utövar sin sändning i världen: till vittnesbörd, tjänst och gemenskap. På så vis blir Jesus en forebild för allt som hör till den rätta ordningen. I kyrkan gestaltas det genom söndagens gudstjänst där dopet firas, lovsången ljuder och gåvorna delas. Just denna söndag är det vanligt att ett korsets tecken tecknas med vatten ur dopfunten, en påminnelse om Kristi dop.
Dopets vatten, det är tecknet
på en kärlek utan mått.
Födas, leva, dö och uppstå
– före oss har Kristus gått.
Psalmer och Sånger 801:2
