Den uppmärksamme noterar nog att kronologin hoppar lite söndagarna emellan. Huvudpoängen med detta är att framställningen inte är helt kronologisk, utan tematisk. De nytestamentliga grundtexterna lånar sig inte till strikt kronologi utan är sammanställda tematiskt, eller ”teologiskt” om man så vill. Kyrkoåret är i sin tur liturgiskt och följer sin egen logik. När vi nu också hoppat över några firningsdagar och senare återkommer till jultemat vid flera tillfällen i vår, beror det på innehållet och det ljus detta kastar över budskapet.
Trettondedag jul har underrubriken epifania. Det betyder uppenbarelse, alltså när något vi inte själva kunnat räkna ut plötsligt ”blir uppenbart” för oss. I Gamla testamentet uppenbarar sig den okände Skaparen för människan. Med sitt namn och sin närvaro börjar personer som Abraham, Isak, Jakob och Mose ana vem den levande Gud är. Men det är hela tiden som att de ser Gud på ryggen, den fulla bilden står inte fram för dem. Det är först i Nya testamentet som den fulla uppenbarelsen tar gestalt i Jesus, han som får tillnamnet Kristus. Detta är det nya tema som introduceras med Trettondedagen och de följande firningsdagarna.
Huvudtext för denna dag är berättelsen om magerna som försökt finna den nyfödde konungen vid hovet i Jerusalem, men som fann honom i ett stall i Betlehem. Det finns mycket symbolik i berättelsen, något som ni känner igen från tidigare bloggar. Det handlar om män från sitt samhälles toppskikt, högkulturer med resurser till långsiktig forskning i sin tids vetenskaper, så viktiga för att upprätthålla samhällets jämvikt och fortbestånd.
En ironi kan skönjas i berättelsen. De sökte sig till sina likar när de sökte den astrologiska vägledningen, men det var profetian som förde dem rätt. Konsekvenserna gestaltas tydligt i den påföljande texten, när de får en dröm som varnar dem för den fara som låg i att återvända till Herodes. Redan från sin första tid kommer Jesu namn att vara omtvistat och leda till motsättningar.
Att visa generositet och gästfrihet är en tydlig kulturyttring i de flesta kulturer. Profeterna talade om värnandet av de fattiga: särskilt faderlösa, änkor och flyktingar, människor som inte hade möjlighet att sörja för sig själva. Magernas gåvor är mycket mer än vanliga gåvor, men de är också just gåvor. Var och en är välkommen med det en har och räknas inte efter det man inte har.
Eller för att sjunga med den finska julvisan:
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.
Giv mig en fest som gläder mest den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.
Vänligen,
Hans
