Till helgen kombinerar vi en studiedag och en gudstjänst på temat ”klimatnödläge”. Det kan låta alltför aktivistiskt men speglar också tonläget i denna vår värld. Vi vet ganska väl vad det handlar om men förefaller som samlad mänsklighet oförmögna att hantera de stora utmaningar vår livsstil ställer på vår miljö och klimatet globalt.
I kristen tradition ses förvaltarskapet av skapelsen som ett av människans främsta ansvarsområden. I skapelseberättelserna framträder en Gud som ger människan förtroende att vara medskapande, att sätta namn på det hon för syn på och ansvarsförmögen i sina handlingar. Det ingår i de grundförutsättningar mot vilka hela den övriga Bibeln utspelar sig.
Vi har alla olika bilder och är i olika faser i vårt engagemang för den värld vi skall lämna vidare till våra efterkommande. Rovdriften har pågått länge, utrotande av djurarter för att anpassa världen efter människans egna nycker har gjort att vi talar om antropocen – en tidsålder där människans påverkan på miljö och klimat.
För egen del har detta varit en central del av mitt liv sedan jag år 1972 började som scout inom Svenska Missionsförbundets Ungdom (SMU). Det har växlat i betoning genom åren, men mycket av det vi lärde oss blev en ideologisk grund för ett livslångt engagemang. En ingenjörsutbildning var heller inte fel för att se naturlagarna och ofrånkomliga principer och konsekvenser av vårt gemensamma handlande som mänsklighet.
På det individuella planet har det ofta fungerat hyfsat, det finns olika vägar att minska sitt personliga klimatavtryck. Men på det kollektiva är det svårare, det är avhängigt stora system där den enskilde anpassar sig efter levnadsmönster svåra att påverka, som när barnfamiljer behöver skjutsa till olika aktiviteter. Även om man kanske vill bättre alternativ kan priset bli för högt eller omöjligt att nå. Sedan vänder trenderna och arbetet tappar fart.
Just detta syns så väl också i de bibliska texterna. Det vi vill gör vi inte och det vi inte vill gör vi. Vi misslyckas i vår strävan men ändå möter Gud oss med nåd och förnyar oss i vårt uppdrag. Några av oss får särskilda uppgifter, stunder då vi kan göra skillnad. Det kan vara ett sätt att verka för miljön: att vara beredda att agera när allt det vi är och blivit samstämmer med det som behövs, för en tid som denna.
Tack, gode Gud, för moder Jord.
Än bär hon oss och vad vi gjort.
Hon bringar träd och frukter fram
och blomstersmyckar alla land.
Tack för alla dina under.
(Franciskus solsång, övers Olov Hartman)
Vänligen,
Hans
