Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie bebådelsedag kombinerar flera olika teman. Dels är det en Mariasöndag, en dag då Jesu mor Marias handlande och reaktioner lyfts fram som ett föredöme också för oss, dels är det ännu en söndag som betonar uppenbarelsen, alltså hur människor på ett särskilt sätt möts av insikten att faktiskt möta Guds son.
Denna dag står två äldre personer i centrum. Drar vi oss till minnes julkrubban jag tidigare skrivit om fanns det en rad olika människor som möttes framför Jesusbarnet. Nu befinner vi oss i templet, det andra templet som ännu stod kvar när den lilla familjen kommer dit, och de möter två äldre personer som använt en stor del av sina liv i andakt och bön.
I templet uppenbarade sig Gud i det allra heligaste rummet, företrädesvis för den präst som hade tillträde dit vid särskilda tillfällen. Johannes döparens far Sakarias hade haft ett möte med en ängel i templet förebådande hans sons födelse. Nu är det två helt andra människor, Hanna och Symeon, som känner igen Jesus som den de väntat på.
Hur hade ett liv i andakt och bön förberett dem för detta tillfälle? Även med den andliga urskillningsförmågan tränad var det långtifrån givet att känna igen den Väntade hos en enkel familj, bland många, som templet säkert var fyllt av varje dag. Här kommer så Guds son mitt i vimlet och det de får, liksom herdarna i Betlehem. beskriva för dem de mötte vad de till sist hade fått se.
Med detta fullbordades deras liv. Symeons lovsång, som kyrkan brukar i sina tidegärdsböner, handlar om hur en människa tränats hela livet för just detta ögonblick. Allt de hade varit med om hade förberett dem för just detta tillfälle. Visionen breddar allt de tidigare erfarit och öppnar vägen för den uppenbarelse för hela världen om Jesus Kristus som sedan följer:
Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla fol,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel. (Luk 2:29—32)
Vänligen,
// Hans
