Att bli och leva som en kristen del 9 – Tacksamhet

Tacksamhet, glädje och förnöjsamhet är några av orden som kännetecknar kommande söndags firningsämnen. Att känna tacksamhet för livet, glädje över Guds goda gåvor och förnöjsamhet med det vi har och möter, allt detta är källor till lovsång inför Gud. Särskilt i en tid som denna, när klimatomställningen har gått i baklås och enskilda känner frustration och oro, kan det vara viktigt att också se och uppskatta vad vi är och har.

Det kan vara svårt att skriva om dessa ord, med tanke på den läsare som upplever allt annat än just tacksamhet, glädje och förnöjsamhet. I vissa perioder i livet har vi alla fått känna av livets betänkligheter och bakslag. Ibland bär vi djupa sår som inte vill läka. Det smärtar ännu decennier efter det att händelser och människor gjorde oss illa inombords. En del av oss kan bära på konstant smärta som vi brottats med och lärt oss att hantera. Andra förmår inte det. Paulus skrev: ”Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft” (Fil 4:11b—13

Går vi till dagens texter förefaller de vara provocerande obrydda över dessa känslor. Tio spetälska blir botade av Jesus, men det är bara en som känner tillräckligt stor tacksamhet för att återvända till honom efter att ha visat upp sig för prästerna. (Det var de som godkände att personen blivit frisk nog att vara bland andra). En folkskara ropade ut sin glädje och tacksamhet när Jesus kom förbi, men det fanns andra i skaran som bad honom be dem sluta. En tredje text handlar om när en annan text prisar Gud för de underverk Jesus gjorde.

Vi vet ingenting om de människors liv och leverne innan de hamnade i de situationer som återspeglas. Kanske är det så att det allra största sker trots det svår och det mörka i livet. Kanske är det så att de som upplevt det svåraste ser på livet och jorden på ett annat sätt. Det vi kommer riktigt nära och lär oss uppskatta är kanske den största källan till glädje och förnöjsamhet.

Jorden ska brukas av alla,

alla tillsammans, alla gemensamt.

Den känner inga rika,

bara fattiga, som den föder.

Det är inte av ditt goda, som du ger åt den fattige.

Det är en del av hans eget, som du ger tillbaka.

(Ambrosius av Milano)

Vänligen,

Hans

• Dela