Inför andra söndagen i advent står drömmen om ett annat rike där fred och rättvisa bor i centrum. Himmelriket eller Guds rike är inte bara futurum i en avlägsen framtid, det är presens här och nu. Det judiska folket väntade en ledargestalt som skulle förverkliga detta, likt Mose eller Elia i de hebreiska heliga skrifterna, det vi inom kristenheten kallar Gamla testamentet. Det fanns olika tolkningar kring hur denne Messias skulle uppträda, även på Jesu tid och bland hans egna lärjungar fanns flera olika bilder företrädda.
När vi idag läser ur inledningen till Markus evangelium får vi en kort sammanfattning. Jesus sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Vem denne Jesus är vet inte folket, de hade varken tillgång till berättelser om herdar eller vise män som vi har idag. Däremot hade de hört talas om Johannes som döpt människor i Jordan och predikat just tro och omvändelse. Mer om Johannes möter vi logiskt nog redan kommande söndag, så vi lämnar det just nu.
Vad betyder då tro? Vad betyder omvändelse? Och vad är Guds rike? De korta meningarna beskrivs som ett ”evangelium”, det är ett glatt eller ett gott budskap. Budskapet om att Guds rike är nära, i antågande. Budbäraren går före och beskriver det rike som ska komma och göra hela skillnaden. Det är upp till människorna som hör talas om detta att också ge sitt gensvar, och i sin tur berätta vidare om det de sett och hört.
Att tro är inte bara ett försanthållande, det handlar mer om att sätta sin tillit till budskapet, att inrätta sitt liv som om detta vore det viktigaste av allt. Det sker genom omvändelse, att människan vänder sig om i glädje när hon hör rösten som kallar henne vid namn och vill visa sin kärlek till henne. Vågar vi tro att det är sant? Vågar vi ta emot det och handla därefter? Det är frågorna som ställs oss i detta korta sammanfattande budskap.
I de andra evangelietexterna möter vi några av Jesu liknelser. De använder enkla bilder från vardagen men fyller dem med en djupare betydelse. En bild handlar om träden och buskarna som knoppas om våren. Då vet vi att de snart ska slå ut. På samma sätt finns det något inom varje människa som känner igen rösten när de väl hör den, drömmen om ett rike av ett annat slag, förmedlat av en sann och trovärdig budbärare. Nu närmar sig den stora dagen, den som vi hörde om förra söndagen när Jesus läste den gamla profettexten i Nasarets synagoga:
Herrens ande är över mig,
ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han ha sänt mig att förkunna
befrielse för de fångna och
syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet och
förkunna ett nådens år från Herren.
Vänligen,
Hans
