Herdesöndagen

Tredje söndagen i påsktiden, eller Herdesöndagen som den ibland kallas, handlar om ledarskap. Det behövs i de flesta av livets situationer att någon går före och tar ansvar för att helheten blir bra.

Särskilt viktigt blir detta när det gäller våra liv och vår framtid. När vi anförtror det allra viktigaste åt någon vet vi inte hur det kommer att bli men vi söker efter någon trovärdig som visar vägen.

Ledarskap är ett av de vanligast förekommande ämnena i Bibeln, både i Gamla och i Nya testamentets tid. En av de mest kända texterna som många i Sverige ännu känner till handlar om detta:

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.      
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.       
Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever. (Psaltaren 23)

Gång på gång i livet måste vi släppa taget om vårt eget och lita på att andra människor leder oss rätt. På pilgrimsvandringen konfirmanderna gick igår visade kartan en bro över ån, men när vi kom fram hade hembygdsföreningen satt upp en skylt som förbjöd att någon använde bron. Den var dålig och vi valde för säkerhets skull att gå runt.

Så är det i hela livet, vi är beroende av människors bedömningar av vad som är bra för hela gruppen.

En förälder tar ansvar för vad som är bra för barnen, inte bara för stunden utan på längre sikt.

En lärare i skolan följer en studieplan som lagts upp utifrån pedagogiska och didaktiska riktlinjer om vad som fungerar bra.

Politiker i riksdag, regioner och kommuner följer ordningar för att fördela samhällets samlade resurser på ett bra sätt.

Journalister i TV och i andra medier förmedlar bilder av verkligheten som många människor sedan använder för att fatta sina egna beslut.

Pastorn i kyrkan vägleder människor i livets stora existentiella frågor om mening, liv och död.

I dessa dagar kliver annars ganska anonyma tjänstemän fram och leder samhället genom coronapandemin.

Vi är då utlämnade åt dessa ledares omdömen och ageranden. Det är då viktigt för oss var vi lägger vår tillit och våra liv.

Gång på gång får vi också höra hur ledare i olika positioner följer helt andra intressen. En del kallar sig folkens välgörare men försöker dupera ett helt land, kanske om möjligt en hel värld. Enskilda ledare missbrukar förtroenden för egen vinning av olika slag, något som ses i den ena skandalen efter den andra. En del gör inte rätt av oförstånd, om en som inget ser leder andra blinda är det lätt att alla faller i gropen.

Jag minns en studentavslutning för några år sedan, när olika klassers representanter klev fram och tackade sina lärare. Många gjorde det på ett bra sätt, men en av ekonomistudenterna hade missat detta och klev fram och vrålade något om alkohol och festande efter att ha tagit examen. Kommentaren lät inte vänta på sig: Är det han som ska ta hand om våra pensionspengar?

Därför finns det också inbyggda skydd, där man har försökt stävja ledares övervåld och orättmätiga vinning. I demokratierna är det med jämna mellanrum möjligt att välja andra ledare, i vissa länder har man också satt en tidsgräns för hur länge någon kan ha det främsta ämbetet.

Samhället har omfattande lagstiftning som begränsar den som försöker ta sig friheter. Men det finns också ofta starka oskrivna regler som tillämpas för vad som är etiskt och moraliskt försvarligt, eller kanske bara olämpligt.   

Den kristna kyrkan har sina biskopar, eller kyrkoledare som det kallas inom Equmeniakyrkan. De utövar tillsyn och stöttar både medarbetare som diakoner och pastorer i deras ledarutövning som de olika församlingarna

Psalmisten skriver i Psaltarpsalmen vi nyss läste att ”Herren är min herde”. Bilden kommer från ett samhälle vi inte längre möter så ofta. Det är få av oss som har någon personlig erfarenhet av herdeskap eller känner någon som är en van herde.

Som ung fick jag ibland se hur tant Ellen förde sina får från vintervistet i Morkarlby de sex kilometrarna ut till fäboden i mellersta Selbäck. Den synen ser vi inte längre, men hon var väl förtrogen med vad som krävdes för att de skulle klara färden.

Även om vi inte själva har den erfarenheten kan vi känna igen oss i bilden av herden som ger fåren allt de behöver: vatten, bete och vila. Herden skyddar också fåren mot vilda djur och leder dem så att de inte går vilse.

Jesus säger också att det är han som är den gode herden. Så här i påsktider talar vi om honom som den som ger sitt liv för fåren, i motsats till den herde som bara är lejd och flyr när vargarna kommer.

I en annan liknelse talar Jesus om den gode herden som lämnar de 99 fåren i trygghet för att leta rätt på det enda som har gått vilse. Jesus talar också om sig själv som grinden, den väg genom vilken människor får tillträde till vattnet, betet och vilan. Eller som psalmisten uttrycker det: vi bjuds till ett bord där inte ens våra fiender kan ta det goda ifrån oss.

Jesus säger också att han är grinden, det är genom honom människorna får tillträde till vattnet, födan, vilan. Han dukar bordet i våra fienders åsyn och ingen ska ta det ifrån oss. Vi ska kunna skörda det vi har sått och njuta frukterna av vårt eget arbete utan att det rövas från oss.

I en blogg med anledning av coronapandemin nämnde jag om ledarskapets villkor. När människors blickar vänds mot en är det viktigt att bilda sig en välgrundad bild av läget och situationens krav. Sedan är det viktigt att kommunicera detta och ta ut en riktning som sedan följs med konsekvens. När ledaren gör detta finns dock medvetenheten om att det i framtiden också följer ett ansvarsutkrävande, men det får inte hindra ledaren att göra det rätta.

Det ledarskap eller herdeskap som Jesus utövar i påsktidens glada evangelium sker när han blir en av oss och är beredda att ge sig själv till oss.

Honom, denne Jesus är det värt att ta rygg på!

Pastorn i Kanalkyrkan

• Dela