Jesus bekräftas av Gud och inleder sin verksamhet i Palestina

Med första söndagen efter trettondedagen kliver Jesus in i sin offentliga verksamhet. Adventstiden ger en bakgrund, jultiden visar på de människor som mötte honom som nyfödd och som barn. Nu är det den vuxne mannen som träder fram och själv visar vem han är och vad han vill.

Samtliga fyra evangelier har med berättelsen om avstampet, Jesu dop i floden Jordan. Här har Johannes döparen en nyckelroll, han överlämnar ”stafettpinnen” till Jesus och träder själv tillbaka från sin offentliga verksamhet som profet. Inom kort kommer han att vara dödad av de politiska makthavarna men Jesus kommer att fullfölja och fullborda sin kallelse.

Denna kallelse bekräftas genom en teofani, en beskrivning av hur Gud på ett övernaturligt sätt bryter igenom tidens och rummets gränser och ger en fingervisning om vem Gud är. Detta är ett av några få tillfällen i hela evangelieberättelsen där så sker. Det är Skaparens röst, det är den Heliga Anden som sänker sig och ger liv och det är Sonen själv, som står där vid Jordan och blir utpekad som både människa och Gud.

Man kan också tala om en initiationsrit, något som var vanligt också i samtida religiösa kulter. Genom dessa handlingar fick människan ett nytt namn och delaktighet i en större religiös gemenskap. För de samtida israelerna var omskärelsen av de manliga barnen det yttre tecknet. Inom judendomen sker en upptagning i samband med att man når religiös myndighetsålder med Bar mitzva för pojkar eller Bat mitzva för flickor. För Jesus var det en offentlig markering, bekräftad i en teofani och observerad av närvarande vittnen som kunde berätta om det efteråt. 

Detta utpekade sker genom ett dop, en nedsänkning av kroppen i vatten, alternativt begjutning med vatten som hälls på huvudet. Detta är en av de viktigaste symbolhandlingarna också för den kristna kyrkan, markerande övergången från det gamla till det nya. Johannesdopet skedde till syndernas förlåtelse, Anden sänkte sig över Jesus och Gud bekräftade honom med sitt ”ja”. I dopet förenas också de kristna med Jesus i detta första dop. Han blir den första människan i den nya skapelsen och får Guds sanktion.

En bön tillskriven Erasmus av Rotterdam:

Herre Jesus Kristus, du är solen som ständigt går upp, men aldrig ned.

Du är upphovet till allt liv, du som skapar och uppehåller allt som lever.

Du är upphovet till all föda, materiell som andlig, du som när oss till både kropp och själ.

Du är ljuset som driver bort misstagens och tvivlens moln,

som går före mig varje timme på dagen och leder mina tankar och handlingar.

Låt mig vandra i ditt ljus, näras av din föda, uppehållas av din barmhärtighet

och värmas av din kärlek.       

Vänligen,

Hans

• Dela