I det svenska kyrkoåret (det traditionella sätt på vilket kyrkorna i Sverige presenterar den kristna tron under ett år) har vi nu kommit fram till den andra halvan. Första halvan handlade om vem Jesus är, vad han gjorde för och vad han sa till mänskligheten. Den andra halvan sätter fokus på oss människor och vad är det att bli och leva som en kristen.
Som inledning till denna andra del presenteras den kristna treenighetstron: Gud uppenbarar sig som Fadern, Sonen och Anden. Det kan också beskrivas genom Guds verk i världen: Gud skapar, Gud räddar och Gud ger liv. Det är inte var för sig avslutade handlingar utan pågår i detta nu. I många texter i Bibeln förekommer referenser till två eller tre uppenbarelser samtidigt, som vid exempelvis Jesu dop då Fadern Skaparens röst hörs och Anden Livgivaren sänker sig ner över Sonen Frälsaren.
Att den Gud som uppenbarar sig som tre ändå kan beskrivas som en, brukar rent praktiskt tillskrivas relationerna i gudomen. Johannesevangeliet återger flera tillfällen då Jesus beskriver hur Fadern och Sonen är ett och att Hjälparen, Anden, också utgår från Fadern. Det som var Jesu uppdrag, att rädda världen, konkretiseras genom att människan förenas med Gud: i tro, dop och kärlek. Tillsammans med andra delas bröd och vin i den heliga nattvarden – en försmak och en bild för hoppet om hur vi alla en gång ska fira den måltiden i Guds rike.
Livet i denna värld lever den kristne i Gud. Gud finns i hela världen, men världen är inte Gud. Allt som sker, alla uppdrag en människa får, alla relationer hon knyter med andra, visar på Himmelriket, men vi är ännu icke där. Det är Kyrkans tid, mellan pingsten och parousian, då Anden leder Guds kyrka i väntan på Kristi andra tillkommelse. För oss människor innebär livet i denna värld både glädje och sorg, men vi är aldrig ensamma när vi möter svårigheter. Vi går tillsammans med Gud, i Gud och till Gud.
Innehållet som fyller alla de söndagar i trefaldighet som sträcker sig ända fram till slutet av november rymmer en lång rad teman på vad det är att bli och leva som en kristen. Olika kyrkliga traditioner i vår värld betonar olika teman vid olika tillfällen. Så är det också med Kanalkyrkan, som en del av Equmeniakyrkan. Det sker saker och ting i omvärlden som behöver lyftas fram. Olika predikanter som fått mandatet att predika färgar framställningen med sina perspektiv. Predikan tolkar och gudstjänsten gestaltar både mångfald och rikedom.
En särskild omständighet är den svenska semestertiden. Det innebär att den gudstjänstfirande församlingen kan se väldigt olika ut i juli, den period på kyrkoåret när de viktigaste personliga temana normalt presenteras. Det gör att man istället för att helt följa kyrkoåret ibland har utformat särskilda teman, förslagsvis i augusti månad. Så kommer också att ske detta år. Vi har gett detta rubriken ”i en tid som denna” för att markera kyrkans hopp i en orolig omvärld.
Men mitt i detta får vi leva i vissheten att vi är omslutna av Guds nåd och omsorg. Gud drar oss till sig, vi blir en del av Kristi kropp, det andliga husbygget, grenar på trädet Kristus. Den Treenige öppnar sin eviga gemenskap och vi bjuda in.
Gud är kärlek, Jesus lever, den helige Ande verkar i dag.
( Psalmer och Sånger 348, av Gunno Södersten )
Vänligen,
// Hans
