Sänd i världen – predikan på Pingstdagen
Publicerat 31 maj, 2020
Observera
Denna text publicerades första gången den 31 maj, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Sammanfattning av predikan ”Sänd i världen” 20200531 vid gudstjänst på Pingstdagen i Kanalkyrkan, av Hans Andreasson.
Pingstdagen är en av kyrkans tre stora högtider. Om vi frågar folk om vad den betyder kanske någon tänker på bröllop, en annan på extas, en tredje på den heliga Ande. Och om man rätt tänker på den heliga Ande kan det vara svårare att ta nästa steg: Vad är den heliga Ande och vad betyder det för oss vanliga människor idag?
Julens budskap är att Jesus blev svaret på de gammaltestamentliga profettexterna. Gud själv blev människa i Jesus Kristus, samtidigt sann Gud och sann människa. Gud blev en av oss, delade vårt liv och vandrade ibland oss, särskilt bland dem vi ser som marginaliserade.
Påsken visar att han tog de yttersta konsekvenserna när Jesus följde lidandets väg till döden på ett kors. Men det visar också på uppståndelsen, att Gud skapar en ny himmel och en ny jord där människan får del av det eviga liv som finns i Gud själv.
Pingstdagen brukar beskrivas som den kristna kyrkans födelsedag, när den heliga Ande kommer till lärjungarna och ger dem kraften och uppdraget att i ord, handling och gemenskap visa på Guds rike, helt i linje med det Jesus visade genom sitt liv på jorden.
Vad är den heliga Ande och vad betyder det för oss vanliga människor idag?
Texten läses från Johannes evangelium, kapitel 7, vers 37—39
Det är inte bara vid Pingst som Gud verkar i världen genom den heliga Anden. I skapelsen beskrivs hur Anden svävade över vattnet och hur Gud inblåste sin Ande i människan så att hon fick liv. Den heliga Anden är också Skaparanden som ger världen liv.
Den heliga Ande verkar också i Guds frälsningsverk genom Jesus Kristus. Vid dopet sänker sig Anden som en duva över Jesus. Anden leder också Jesus genom både prövningar och svåra stunder. Idag får kristna i kyrkor över hela världen kraft att genom den heliga Ande göra och säga det Jesus gjorde. Anden leder oss in i en djupare gemenskap i Gud. Utan den heliga Ande kan kyrkan inget göra.
Hur går det då till? Ofta tänker människor på Apostlagärningarnas andra kapitel, där man tolkar in skeendet med tungotal, under och tecken. Men den texten handlar mer om att människor från hela världen skall få höra evangeliet genom lärjungarna på sitt eget språk. De länder och regioner som nämns utgör det som då betraktades som den då kända världen.
Det finns också andra bilder för den heliga Ande, som exempelvis fredens duva med en olivkvist i näbben. Det hebreiska ordet för fred, shalom, kan i svenska språket också översättas som frid och helhet. Det är helhetsbilden som gör att människan kan känna inre frid och leva i yttre fred som Anden skapar.
Den heliga Ande är också med i prövningen, som när Jesus förs ut i öknen för att sättas på prov. Anden är inte orsaken till prövningen men finns där när det är svårt. Ibland talar vi om Tröstens ande eller all krafts Ande, lite beroende av vad vi betonar. Det centrala är att Anden stöder oss i vår svaghet och manar gott för oss med ”suckar utan ord”.
Texten från Johannes 7, som vi tidigare läste, handlar om att Anden är som strömmar av levande vatten som kommer ur en människas inre. I Psaltaren talas om människor som fyller öknen med vattenkällor, dessa människor som när de går genom svåra tider i sitt liv kan vara ett stöd för andra. De kan vara generösa mot sig själva och andra.
Ett annat exempel där bilden av Anden som en inre källa används är den samariska kvinnan i Johannes evangeliums fjärde kapitel. Hon kommer till brunnen mitt på dagen, kanske för att inte behöva möta så många andra. Där vid brunnen möter hon Jesu tilltal, så att hon får det vatten som ger hennes inre människa liv. Detta brukar kyrkan se som den heliga Andens verk.
Hur verkar då den heliga Ande i vårt eget liv? När det gäller frukter av den heliga Ande, mänskliga egenskaper som växer fram genom ett långt umgänge med levande Gud, brukar vi räkna: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Galaterbrevet 5:22—23)
Dessa goda karaktärsegenskaper hos en människa är inget man kan reglera med lagstiftning, ingen kan tvingas till att göra gott mot sin nästa, inte ens att hjälpa en person som är i nöd. Andens verk är inget en gör för att en måste utan för att en vill. Det växer fram långsamt hos den människa som förblir i Kristus. Det handlar om att likt Jesus se sin nästa med kärlekens blick. Kyrkan ser detta som ett verk av den heliga Anden i en människas liv.
Johannes kallar också den heliga Anden för Hjälparen, någon som ger oss kraft när det är dags att gå ut i världen igen. När Jesus lämnar lärjungarna sänder Fadern dem en annan Hjälpare, Sanningens ande som alltid skall förbli hos dem. Ut i världen måste vi, men vi går inte ensamma: med den heliga Andens hjälp får vi visa Guds kärlek mot dem vi möter.