Att bli och leva som en kristen del 7 – diakonins söndag
Publicerat 21 september, 2026
Till helgen kommer återigen en temasöndag i Kanalkyrkan, då diakonins månad (september) uppmärksammas. Det är ännu ett exempel då kyrkans sociala arbete lyfts fram, tydliggörs och förankras i den gudstjänstfirande församlingens gemenskap. Diakoni är ett nyckelbegrepp för kyrkans uppdrag (mission), tillsammans med att bära vittnesbörd, inbjuda till gemenskap och fira gudstjänst.
Kyrkan har absolut inte monopol på det diakonala arbetet, snarare är det så att kyrkan söker samverkan med alla goda krafter som besjälas med en liknande kärlek till medmänniskorna. Det som skiljer kyrkans arbete från exempelvis kommunerna, är främst finansieringsformen och styrdokumenten. Kommunernas sociala arbete styrs av politiska beslut, regleras genom lagstiftning och finansieras genom skattemedel som möjliggör anställda utövare. Kyrkans diakonala arbete grundas i teologiska tolkningar och hanteras utifrån människors egna möjligheter att engagera sig. Även om en kyrka ibland har möjlighet att avlöna en diakon eller en diakonalt inriktad pastor utförs den absolut största delen av arbetet i en Equmeniakyrka genom ideella krafter.
Diakoni är inte samma sak som välgörenhet. Det finns i diakonins teologi en helhetssyn på människans värdighet och ansvar för sitt eget agerande. Tydliga exempel kan vara att inte ge en människa en fisk utan lära människan att fiska. Det är inte ovanligt att människor kommer in och förväntar sig att kyrkan ska möta deras önskemål. Ofta svarar vi med att göra upp en budget, hjälpa dem med kontakter eller koppla dem vidare till de experter vi samverkar med.
Att vi firar diakonin med en temagudstjänst visar på den stora betydelse vi anser att tjänsten för nästan har. Kärleken begär inget tillbaka, däremot upplever vi inte så sällan att den som själv fått också vill vara med och finnas till för andra. Det är då församlingens uppdrag att vägleda för de sätt på vilket kyrkans uppdrag utförs. Det finns en ömsesidighet i det diakonala mötet som skapar gemenskap och längre vänskap på sikt.
Naturligtvis tar vi rygg på Jesus även här. När han anropades om hjälp ställde han frågan om vad han kunde göra för den behövande. Det gav personen en möjlighet att reflektera ett varv till, med det var mycket vunnet. Alla är vi i olika skeden av livet i situationer då vi är hänvisade till andra för att få det vi behöver, inte minst när vi är mycket unga eller mycket gamla. Däremellan får vi leva med varandra och söka påverka vårt samhälle i medmänsklig riktning, för alla oss som delar den jord vi bebor.
Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat råder, låt mig sprida kärlek,
enighet där split söndrar,
tro, där tvivel plågar,
förlåtelse, där orätt sker,
hopp där förtvivlan råder,
ljus, där mörker härskar,
glädje, där sorg smärtar.
Gudomlige Mästare,
låt mig sträva
inte så mycket efter att själv bli tröstad som efter att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd som efter att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad som efter att älska.
Ty när vi ger, tar vi emot,
när vi förlåter, får vi förlåtelse
och när vi dör uppstår vi till det eviga livet. Amen.
(Bön i Franciskus anda) Psalmer och Sånger 1987 (826)
Vänligen,
Hans
