I johannesevangeliet noterar vi ett återkommande mönster när Jesus gör sina sju tecken. Det är något form av underverk som i sig är fantastiskt, men det pekar också bortom det omedelbara där och då till något långsiktigt som räcker fram till oss här och nu. När Jesus är på bröllop i Kana kommenterar evangelisten detta med orden: ”Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sig härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. (Joh 2:11)
Nu har vi kommit fram till Midfastosöndagen och i texterna för dagen går vi steg för steg igenom Johannes sjätte kapitel där Jesus gör ett så kallat brödunder. Det finns också i de andra evangelierna, men här ligger betoningen inte bara på undret i sig och hur det väcker reaktioner från dem som var med. I detta fall leder det både till förargelse och till bekännelsen: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.” (Joh 6:68—69)
Texten för söndagen pekar både bakåt och framåt i tidens väv. Bakåt med hänvisning till det bröd som Israels barn dagligen fick ta emot i sin vandring genom öknen mot det utlovade landet. Det är lätt att se hur beroende de var av Guds omsorg i den situation de befann sig. Framåt syftar det på nattvarden, den kyrkans heliga måltid som delas till de troende för deras pilgrimsvandring på denna jord, med riktning mot Himmelriket.
Samtidigt väckte detta tecken förargelse hos de lite mer rättrogna judar som hörde Jesu förklaring. Detta är en av texterna som av romarna förknippade kristenheten med kannibalism, när de sades äta någons kött och blod. För judarna var det inte det bokstavliga utan det symboliska som väckte anstöt: att det eviga livet gavs till dem som tog del av kyrkans liturgiska gestaltning. I Johannes evangelium blir det sjätte kapitlet den stora nattvardstexten, ett tecken som väcker tro eller avståndstagande. Detta blir också ett eko till läsarna av Johannes evangelium i dess sammanhang och för oss i vår tid.
Nattvardsbordet är den stora kristna symbolen för mötet mellan människa och Gud och människor emellan. Jesu lidande, död och uppståndelse möjliggör en delaktighet med människor från olika sammanhang som annars vore otänkbart. När kyrkan idag firar nattvarden inbjuds var och en som vill lära känna Jesus Kristus att ta del. Trots olikheter av olika slag sker här ett möte mellan himmel och jord, mitt i fastans ökenvandring. Här anar vi en stor hemlighet: ett enda bröd – en enda mänsklighet.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
(ur Herrens bön)
Vänligen,
// Hans
