Efter förlamningen

Det finns flera bibeltexter om hur Jesus hjälper förlamade människor att resa på sig och gå. De varierar från fall till fall, alla med sin sjukdomshistoria. Som i så många andra situationer har han en förmåga att se till den särskilda människan i en situation som annars förefaller vara ganska likartad för många.

I kyrkans tolkningar av texter av detta slag blir dessa människors förlamning ofta överförda bilder för något annat, som vår rädsla för döden som så konkret aktualiseras i dessa pandemitider. I Hebreerbrevet finns en språkligt kryptisk text som ändå beskriver en del av människans situation:

Då nu barnen är av kött och blod måste han på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. (Hebr 2:14-17)

En av våra dagstidningars krönikörer lyfte bilden av döden som spelar schack med människan, berömd genom Ingemar Bergmans film Sjunde inseglet. Bilden ska vara tagen från ett kyrkligt sammanhang, en medeltida takmålning där den utmätta tiden förhandlas med dess motpart: döden.

Även om bilden finns på en gammal kyrkmålning finns det ett avgörande problem med den: döden har inget mandat att spela schack med människors liv. I kristen tro handlar det istället om att Gud har människans dagar i sin hand och ger henne det hon behöver för den dag som inne är.

Sedan kan det absolut hända att vi gärna skulle önska oss fler dagar än vad vi får, ständigt fler. Men för mig har det varit viktigt att inte bara fylla livet med dagar utan fylla dagarna med liv. I kyrkans tradition kallas den andliga övningen Memento mori: som vi säger i samband med tacksägelsen efter en nyss avliden: Hjälp oss att vara beredda för vårt eget uppbrott från detta liv.

Hebreerbrevets författare har ett ovant bildspråk, men handlar om att ingen av oss behöver förhandla med döden om våra liv. Jag har svårt att själv fundera ut en mer fruktansvärd situation än den Ingemar Bergman målar upp i sin film, med all den ångest och rädsla som följer i pestens spår.

Istället handlar det om att den som själv blev människa, Jesus Kristus, befriar oss från den rädsla för döden som gjort många till slavar under vår tid på jorden. Han är barmhärtig och trogen. Om det är någon som sitter och spelar schack med oss så är det inte döden. Jesus har gjort det partiet överflödigt då han själv gjort döden schack matt genom uppståndelsen från de döda.

Pastorn i Kanalkyrkan

• Dela