Septuagesima anspelar på att söndagen infaller i en 70-dagars period före påsk och kallas ibland förfastan. Under några söndagar sker en övergång mellan kristenhetens två största firningsdagar: jul och påsk. Denna söndag tittar vi framåt mot påsken och det som då sker med Jesus. Nästkommande söndag, 40 dagar efter jul, erinrar vi oss än en gång uppenbarelsens grund i Jesus Kristus.
Det ligger något mycket vardagligt över texterna denna söndag när Jesus talar till sina lärjungar och försöker få dem att förstå Himmelrikets hemligheter. I en text låter han en daglönarsituation i något av Galiléens storjordbruk få en oväntad upplösning när det är dags att betala ut lönen. I en annan befinner vi oss i ett hushåll där Jesus jämför lärjungarnas situation med de tjänare som tvingas arbeta både ute på fälten och inne i huset. Att det handlar om vår inställning visas tydligast i årets text där Petrus ställer frågan: Vad får vi ut av det här? Där finns både ett löfte om riklig belöning samtidigt som tanken på en omstörtning finns med: många som är sist skall bli först och många som är först skall bli sist.
Temat ”nåd och tjänst” är ett kyrkligt sätt att försöka hjälpa oss att förstå skillnaden mellan det Jesus gör för oss och det vi kan göra för Jesus och våra medmänniskor. Det Jesus gjort för oss när vi får kallas Guds barn är det största som kan hända en människa. Det finns inget som vi kan göra som ens kommer i närheten av detta. Det kallas nåd. Det är Guds initiativ. Det är Guds kärlek som verkar. Vi har fått det bästa som finns, inget behöver läggas till. Ett teologiskt ord för detta är rättfärdiggörelse, vi har blivit räddade från det som förstör i världen och i våra egna liv.
Att vi sedan som Jesu lärjungar följer efter honom och vill göra väl på det sätt han gjorde, det kan man kalla tjänst eller att göra något för andra utan tanke på lön. Tanken är att när vi fått så mycket i rättfärdiggörelsen, är det inte mer än rätt att vi nöjer oss med det vi behöver? Problemet dyker då ibland upp med vår inställning. Lite förenklat handlar det om rättvisa och förtjänst. Det är helt riktigt att vi har ordningar för lön och ersättningar för det vi gör, det vi i Sverige reglerar med kollektivavtal. Men det finns också många undantag som vi allmänt accepterar då vi också behöver ta emot hjälp utan att förtjäna det, till exempel när vi är barn, pensionärer eller av andra skäl avsidestagna. Då låter vi nåd gå före rätt, ett eko från evangeliet och dess tusenåriga påverkan av det svenska samhället.
Var gång vi gör det, anar vi en glimt av Himmelrikets hemligheter.
Vänligen,
// Hans
