Som uppvuxen i Mora skulle vi kunna tala om fyra viktiga festdagar på det ”sekulära” året, där det folkliga engagemanget var särskilt stort: julottan, Vasaloppet, midsommar och älgjakten. Det är säkert möjligt att både lägga till och dra ifrån – seder och traditioner står inför ständiga omförhandlingar. Hur många går till julotta klockan 5.00 i Mora kyrka nuförtiden? Hur går det med Vasaloppet när snön smälter eller eliten söker sig till andra ”viktigare” tävlingar? Finns det några älgar kvar i skogarna längre?
Midsommar verkar än så länge ohotat, som återvändarhelg till byn eller fäboden, som tillfälle att träffa släkt och vänner. Men till och med i Morkarlby, varifrån Zorn målade sin berömda tavla Midsommardansen, har tidpunkten för firandet varierats. Även om man inte fördjupar sig alltför långt i min lokala hembygdspatriotism hoppas jag att du som nu läser detta kan läsa in de seder och bruk som gällt för dig i det sammanhang där du finns.
Den kristna kyrkan i Sverige har anknutit till folkets lokala sedvänjor när det gäller viktiga händelser under året. Kring midsommar har man fogat in två teman som skapar dynamik och kreativitet åt helgens gudstjänstfirande. Midsommardagen (lördagen) lyfter skapelsens skönhet och människans ansvar i förvaltarskap. Söndagen efter sätter Johannes döparen i centrum och anknyter till julen med de händelser som föregick hans födelse. Sin höjdpunkt får detta i Sakarias lovsång, betonande Johannes kommande uppdrag som profet och vägröjare.
Så mitt bland prästkragar och profeter möts kyrkan till bön och lovsång. Det sker i en tid när vi behöver hålla två saker i åtanke samtidigt. När skapelsen hotas av rovdrift, krigshets och överutnyttjande utan ansvarstagande, då behövs profeterna på samma sätt som på Bibelns tid. Dessa banade väg för räddning och försoning, folkets pånyttfödelse och ytterst hela skapelsens återställelse. Samtidigt behövs glädjen över skapelsens liv och kraft, som prästkragen får symbolisera. De blommar i överflöd och sedan är dess plats tom. Sådant är också det mänskliga livet. Vi vill sjunga hoppets sånger redan innan gryningen.
Han skall komma ner till oss från höjden,
En soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.
(Ur Sakarias lovsång, Luk 1:78b—79)
Vänligen,
Hans
