”Stafettväxling”

Observera

Denna text publicerades första gången den 24 maj, 2020. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Bild förstärka texten till predikan och själva temat.


Predikan 20200524

av Hans Andreasson.

Vi lever i annorlunda tider och anpassar våra liv därefter, för att vi måste. En del har suttit hemma 9-10 veckor, antingen för att de kan arbeta hemifrån, för att de riskerar att bli sjuka eller för att de inte ska smitta andra.

Även i kyrkan är det på ett annat sätt. De vanliga verksamheterna är borta även om scouter, tonåringar, konfirmander och Ledarskolan har fortsatt att träffas. Vi planerar nu även för Öjarläger och scoutläger i sommar, om det låter sig göras.

Vi samlas till gudstjänst, men det är många fler som ser våra sändningar på webben än det är som är på plats. Det har och är ännu en del problem med tekniken, vi har svårt att leva upp till den nivå många är vana från professionell utrustning och anställda ljus-, ljud- redigeringstekniker.

Frågan kommer: Vad ska komma istället? Hur ska det se ut? Är det så här det ska se ut under överskådlig tid? Vad blir nästa steg för den kristna kyrkan att göra? För oss som enskilda? För oss alla som ett samhälle? I denna ofrivilliga övergång som vi nu är mitt uppe i, vart går vi?

Vi tar hjälp och ledning av bibelordet från Första kungaboken, kapitel 19, vers 9—16:

Vid Guds berg Horeb gick Elia in i en grotta och stannade där över natten. Då kom Herrens ord till honom: ”Varför är du här, Elia?” Han sade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.” Herren svarade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: ”Varför är du här, Elia?” Han svarade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.”

Herren sade till Elia: ”Vänd tillbaka och ta vägen till Damaskus öken. Gå in i staden och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimshis son, skall du smörja till kung över Israel, och Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig.

Den första platsen vi besöker är berget Karmel i norra Israel, inte så långt från Medelhavet där fenicierna är den ledande sjömakten vid denna tid. Tiden är under Israels nedgångsperiod efter de stora kungarna Saul, David och Salomo. Den dåvarande kung Achav gör det som är ont i Guds ögon tillsammans med sin drottning Isebel. De tillåter dyrkan av Baal och Astarte istället för att hålla fast vid förbundet med Israels Gud.

Elia kallas då som Guds profet med uppdraget att föra folket tillbaka. Han möter 450 Baalsprofeter på berget Karmel där frågan ska avgöras: Vem är Israels rätte Gud? Vems förbund ska folket hålla? Resultatet av den tvekampen slutar med att Elia drar på sig Isebels vrede och tvingas fly. Han drar sig undan i öknen och önskar sig döden.

Den andra platsen vi besöker är berget Horeb i söder, mitt i Sinaiöknen, långt borta från det Norra kungariket. När Elia hade önskat sig döden uppenbarar sig en ängel för Elia och uppmanar honom att äta. När han har ätit fattar han nytt mod och går hela den långa vägen till Guds berg Horeb i öknen. Det är här vi kommer in i Bibeltexten vi nyss läste. Två gånger upprepar han sin bön och sitt ärende för Gud: han har gjort allt han har förmått men Israel har övergett förbundet och att han är ensam kvar.

Guds svar kommer inte som förväntat. Det kommer inte ur stormen, ur jordskalvet, ur elden, utan ur den stilla susningen. Elia möter Gud mitt i sitt tvivel och sänds vidare att göra Guds vilja i världen. Detta har profeter som Abraham och Mose gjort före honom, det kommer andra som Job, Jona och Johannes döparen göra efter honom. Också många av den kristna kyrkans ledare kan känna igen sig i detta, från tid till annan.

Den tredje platsen vi besöker är Damaskus öken. Denna vändning är också helt oväntad. Gud sänder inte Elia att gå tillbaka till Karmel för att möta Achav, Isebel och alla som följer Baal till en ny drabbning. Han sänds istället till Damaskus öken för att likt profeten Samuel smörja och bekräfta nästa generation ledare som ska ta över händelserna i Syrien och Israel.

Samuel var den som smorde herdepojken David att bli kung istället för den härskande Saul. Nu blir det Hasael som ersätter Ben-Hadad som kung i Damaskus, Jehu ersätter Achavs släkt i Samaria och Elisha tar upp Elias mantel som profet. Det blir Jehus framtida uppgift att göra upp med resterna av Baalsdyrkan och Elisha kommer att ta vidare och förmera det som Elia inledde.

I övergångarna från det gamla till det nya må vi som människor be, vaka och vänta att Gud sänder den hjälp vi behöver för den tid och det uppdrag vi står uppe i. Det skulle dröja ganska länge från det att Jehu smordes till kung till dess att han kunde fullgöra sitt uppdrag. Jesu tolv lärjungar hade sett många förändringar innan de fick uppdraget. Först kom Johannes döparen med Elia ande, men han dödades av maktens män. Sedan Jesus själv och han bekräftades av Mose och Elia på förklaringsberget. Men även han skulle tas ifrån dem och lämna dem. I vår episteltext för dagen läser vi hur de vakade och bad.

När vi kommer åter till oss och undrar vad som kommer efter pandemin, är svaret att vi inte vet. Men låt oss minnas att Herren vår Gud är en nitälskande Gud, Gud ivrar efter gemenskap och förbund med människor, precis som på Elia tid och på Johannes döparens tid.

Vårt gensvar på Guds kallelse får kännetecknas följande ord och bekännelse:

Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat.

(5 Mos 6:4—6)