Kommande söndag, tillsammans med Annandag påsk, handlar om hur det kristna budskapet redan från allra första stund spreds genom människor som fått sina liv förvandlade genom mötet med den Uppståndne. De som vandrat med honom som lärjungar hela vägen från Galileen kallar vi apostlar, ett ord som kan översättas som ”utsända”. Paulus ger en lång lista på händelser i 1 Korinthierbrevet 15:1—11, men ytterligare berättelser finns samlade i dagens olika evangelietexter.
Söndagarna mellan påsk och pingst brukar beskrivas som en tid då påsken firas och innebörden för den kristna kyrkan tydliggörs. Vid flera tillfällen beskrivs hur Jesus förbereder sina lärjungar på en fortsättning av Guds frälsningverk genom dem, i kyrkan i den heliga Andens kraft, samma Guds Ande som redan väglett och gett Jesus kraft. Påsken uppenbarar mysteriet med Jesu verk på jorden, det är nu dags för kyrkan att ta vid. Och ett första steg i detta, är vittnesbördet om Jesu död och uppståndelse som ska föras till jordens yttersta gräns.
Dagens text med berättelsen om Thomas möte med den uppståndne brukar ofta efter upplysningen tolkas i empiriska termer: i mötet med den uppståndne Jesus är Thomas den som kräver bevis på det som har skett. Men i sin samtid betonades främst två andra aspekter: att Jesus inte är ett spöke eller ande och att det en gång ska komma lärjungar i en senare generation som tror utan att se. Att Jesus inte är en ande utan har uppstått i kroppslig gestalt är viktigt, det kopplar samman passionen och inkarnationen. Att det kommer nya generationer som inte själva sett men som litar på de ord som de första kristna skrivit är också viktigt. Hit kan vi räkna alla oss som kallar oss kristna idag.
I texten följer också ett närmast redaktionellt avsnitt, där evangelisten tydligt ger uttryck för texternas urval och intention. De är noga utvalda av allt som skulle kunna ha skrivits om Jesus. Syftet blir att ta med aspekter av Jesu liv och gärning, så att de som läser ska kunna ta till sig budskapet, våga tro på det och därigenom få hopp och liv. Det är ett stort och viktigt löfte, tydligt redovisat för individens eget avgörande. På så vis blir det också möjligt för den som just kommit till tro och blivit en del av den kristna kyrkan, och själv vittna och berätta om detta Andens nya liv.
Det föds en kraft i dödens bittra närhet.
Det hörs en sång, när rösten blivit stum.
Det är det nya livets stämma,
Guds kärleks evangelium.
(Arne H. Lindgren)
Vänligen,
Hans
