Om det är något som är svårt att hantera, är det att säga sig kämpa mot ondskan. I filmens och sagans värld är orcherna onda och alverna goda. De onda är ofta vanställda, uppför sig bullrigt och agerar oetiskt. De goda är motsatsen och därmed ”berättigade” att nästan ta till vilka medel som helst för att förgöra ondskan. Härskare i alla tider har använt mörka fiendebilder för att inför sina egna legitimera krig, våld och förtryck. Människor går med i kampen mot det onda men korrumperas snart när de inser att det inte var så enkelt.
Ett bättre sätt än att tala om ondskan, är att tala om det destruktiva. Det destruktiva är allt som river ner en människa, oavsett hur vi tolkar det. I söndagens texter talas om demoner som bringar destruktion över människor eller en kvinna som burit en sjukdom som brutit ner henne. Oavsett språkbruket anar vi det destruktiva i berättelserna.
Motsatsen till det destruktiva kan vara den spontana impulsen att vilja göra det goda. När vi ser någon som ligger skadad är den första spontana impulsen att göra något, det ligger inte i sakens natur att bara gå förbi. Det märkliga är att om vi så gjorde, får vi med oss en del av skadan genom att vi tvingas göra våld på oss själva när vi inte följer den spontana impulsen att hjälpa till. Övar vi oss i den riktningen blir vi själva en del av destruktionen, visserligen oklanderliga men inte heller riktigt levande.
Kärleken räknar inte sitt, dess väsen är att ge ut till alla. Ställer vi oss med Jesus ställer vi oss också tillsammans med hans sätt att leva livet. Det gör något med oss, det främjar både oss själva och dem vi möter. Vi kan leva kalkylerande på vinst och förlust, men med kärlekens blick finns ett annat sätt att leva. På så vis kan Jesu ord till kvinnan som lidit av blödningar i tolv år också gälla oss: ”gå i frid, du är botad från ditt onda.”
Abba, käre far, du vet att jag inte har så lätt för kärlekens språk.
Jag har lättare att tala om mod och tro och en hel mängd annat än om kärleken.
På sätt och vis är det lättare att låta bränna sig på bål än att älska.
O du mitt hjärtas vin, genomsyra mig med din kärlek!
För Jesu skull. Amen.
(Richard Foster)
